Det startade på tisdagen före långhelgen. Sedan min flygtur, som jag skrev om för några veckor sedan, har jag inte landat helt och hållet, utan drömmer om att ta flygcertifikat och visar de videor jag har från turen för alla som råkar vara i närheten. Särskilt den från när vi flög upp och ner. Den här gången tittade vi på just den videon, en kompis och jag, när min fyraåring kom springande och gjorde ett hopp upp i luften precis när hon befann sig under mobiltelefonen. En dov duns när hennes huvud träffade telefonen underifrån. Telefonen flög ur mina händer och kraschade med skärmen mot stengolvet.

Mina telefoner har varit med om en hel del, och jag har aldrig bytt telefon för att jag har haft lust. En gång råkade jag tvätta en i tvättmaskinen (den vaknade till liv några dagar senare!), men den här kraschen blev för mycket. Telefonen gav ifrån sig ilskna, gröna blixtar på skärmen när jag försökte få igång den. Däremellan var den svart.

Det är bra med kontakter, och jag råkar ha en oerhört användbar sådan – en dataexpert. Jag träffade henne för första gången när vi just hade flyttat till bergen och vi behövde internet. Telefonbolaget kunde inte hjälpa oss. Det kunde däremot den här tjejen. Jag kanske inte bör skriva här i Sydkusten vad hon gjorde, men sedan den eftermiddagen hemma hos oss hade vi väl fungerande, kostnadsfritt internet ända tills telefonbolaget bestämde sig för att vara behjälpligt, och vi började betala för nätet. Läskigt skicklig är hon, den här tjejen.

Sambon körde hem till dataexperten som låg hemma med covid, och hon såg direkt vad som behövde göras för att väcka liv i min mobil. ”Beställ en ny skärm”, sa hon, ”så sätter jag dit den på en halvtimme.”

Undrar vad man gör med trasiga mobiltelefoner i Sverige? Finns det ställen att lämna in dem på? Eller har folk i regel en bekant som är data- och mobilexpert där också? Eller köper man bara nytt?

Skärmar fanns att beställa. Problemet var att långhelgen just hade inletts. Det skulle inte gå att få hem en ny skärm förrän veckan därpå. Jag sökte efter alternativa lösningar på problemet: butiker som säljer mobilskärmar i Sevilla och som kunde ha öppet torsdagen mellan helgdagarna, letade reparatörer i Sevilla och Huelva, det spelade ingen roll om jag behövde resa tre timmar för att få mobilen lagad… Men det fanns ingen lösning att få. Det var bara att beställa skärm, och vänta.

Läskigt egentligen, så beroende vi är av de där telefonerna! Mitt största behov är att som diabetiker kunna mäta blodsockret med telefonen. Det gick inte längre. Jag installerade samma blodsockerapp i sambons telefon, men kunde bara mäta blodsockret när han inte var på jobbet eller i Sevilla och spelade.

Jag kunde inte längre kommunicera med någon. En bekant från Granada planerade att resa till våra trakter under långhelgen, men jag hade inga möjligheter att kontakta henne och berätta vad som hänt eller var jag bor. En mycket, mycket ledsen vän fick tag i mig genom sambons telefon, tack och lov, men vad har jag missat? Vilka har försökt kontakta mig, och om vad?

Största problemet blev dock att jag inte kunde komma åt mina bankkonton längre. Här kommer vi till nästa bekymmer.

Bilen var inlämnad på bilverkstaden. Varningslampan slutade inte att lysa, och tydligen behövde hela innandömet rengöras från sot för att motorn inte skulle ta skada. Summan för det här arbetet var så hög att jag tänkte att vi måste ställa in julen det här året, och en kompis sa att man kan få en hel bil för samma pris. Åtminstone en ny mobil i den högre prisklassen. På mitt sparkonto fanns pengar, men utan bankappen i mobilen kunde jag inte föra över pengarna till mitt vanliga konto. Om jag inte åkte till banken i staden. Men den hade stängt för långhelg. Det var bara att låta bilen stå kvar hos mekanikern.

Långhelgen var så härlig att den är värd ett eget inlägg, men det blev måndag och bekymmer skulle lösas. Första måndagsbesöket var banken. Jag fick hjälp med pengaöverföringen och kunde åka till bilmekanikern för att betala. Här visade det sig att kortläsaren hade varit trasig sedan veckan innan, och att ingen reparatör hade kommit på grund av långhelgen. Jag behövde betala allt kontant. Suck. Händer sådant någonsin i Sverige? Varför är det så vanligt i Spanien att kortläsare går sönder eller att internet försvinner så att det inte går att betala med kort?

Eftersom det är omöjligt att hitta parkering i centrum i staden åkte jag till en närliggande by för att ta ut pengarna, där finns alltid parkeringsplats precis intill automaten. Tyvärr var summan för hög att ta ut med kortet. Det var bara att åka tillbaka till staden, leta parkering långt från banken, promenera och få hjälp av samme banktjänsteman som tidigare.

Mitt i detta ringer sambons telefon, som jag fått låna. Min beställda mobilskärm hade kommit en dag för tidigt och befann sig i min by. Själv befann jag mig tre mil därifrån. ”Inga problem”, menade budet och sa att han tänkte lämna paketet på byns bar istället.

Ännu en undran – hur gör man i Sverige när man har beställt något och inte är hemma när paketet kommer? Gissningsvis lämnas det sällan på en närliggande restaurang, men kanske hos grannen, precis som här? Eller vad händer med paketet?

Med plånboken så tjock av sedlar att den knappt gick att stänga åkte jag återigen till bilmekanikern för att betala. Han hade parkerat bilen på gatan utanför och jag lät den stå kvar. Sambon skulle få skjuts från jobbet till staden på lunchrasten och ta den lagade bilen hem. Men var bilen stod visste han inte. Det var bara att åka till skolan där han jobbar, be sekreteraren gå till sambons klassrum för att meddela honom att bilen stod utanför mekanikern, och förklara att jag själv inte kunde meddela sambon detta eftersom jag hade hans telefon, på grund av att min egen var trasig. Sekreteraren såg förvirrad ut.

Nu hade precis hela förmiddagen gått. Jag som skulle ha ägnat den åt att skriva och laga lunch. Frustrerande! Så tidsödande allt är! Jag köpte färdiglagad lunch till familjen, körde för att hämta döttrarna i respektive skola, samtidigt som jag var stressad över att byns bar kanske bara skulle ha öppet för frukost den här dagen, så att jag inte skulle komma åt mitt paket. Men det var öppet, tack och lov.

Slutet gott, allting gott. Fast det vet vi inte än. När denna text skrivs är dataexperten som ska sätta fast den nya mobilskärmen iväg på mystiskt datajobb hemma hos någon, och återkommer nästa dag. Då hoppas vi att det bara är skärmen som är problemet, och att allting är löst efter bytet.

Lite intressant egentligen, att vara utan mobilen en vecka. Jag saknar att lyssna på radio och musik, och blodsockret har jag helt tappat kontrollen över. Det blev inte en enda minnesbild från den underbara kvällen hemma med goda vänner, en sådan där man vill spara i hjärtat. Men kul att se att jag, som aldrig tycker mig ha tid att se ett tv-program eller en film, har sett en hel film och ett och ett halvt avsnitt av en bra serie som jag började titta på förra vintern. Jag kan definitivt dra ner på nyhetsknarkandet och tidningsläsandet. Den senaste veckan vet jag knappt vad som har hänt i världen, och se, det har gått bra det också!