Har ni tänkt på vilken artistgeneration vi har från det svenska 20-talet? Still going strong och fortfarande mer sökta och efterlängtade än många av sina betydligt yngre kollegor? Arne Domnerus, Alice Babs, Charlie Norman, Putte Wickman, Svend Asmundsen – ja, jag vet, men vi har i alla fall en inteckning – komiker, musiker, underhållare.
Det finns fler och alla är fortfarande aktuella, fräscha och nyskapande. De fascinerar fortfarande publiken, var och en inom sitt område. Nu kommer den störste av alla och förebilden för flera generationer svenska underhållare för oss här nere; Povel Ramel!

Många klassiker
Povel håller musiken igång och är väl oslagbar när det gäller att begåvat kombinera den med texter, roliga, kluriga och manande till eftertanke. ”Underbart är kort”, ”Ta av dig skorna” med flera. Vi har säkert varenda en av oss någon favorit som vi tänker på av allt Povel gjort. Denne friherre – baron - föddes redan 1922. Sedan är det mesta – som det heter – historia. Alla, och jag menar alla, svenska artister av format har stått på scenen med Povel Ramel eller i någon av hans revyer eller shower. De bästa har vågat sig på att spela in hans melodier, som en hyllning till upphovsmannen, till exempel Cornelis Vreeswijk.

Tidigt skrivfel
Egentligen skulle han hetat Påvel men ett skrivfel på någon handling gav honom i ett tidigt skede av livet namnet Povel. Sedan dess har inte den ramelska karriären kantats av några skrivfel över huvud taget. Han är en noggrann rimsnidare och författare med högsta tänkbara krav, språkliga och musikaliska, på sig själv.
Den sista stora showen tror Povel att han har gjort. Efter åren med KnäppUpp kom ju sedermera Knäpp Igen, Kolla Klotet och TingelTangel. Stora produktioner med mycket text, många artister, och - förstås, mycket musik. Nu blir det mindre format, men gärna tillsammans med någon yngre kollega. Gärna över generationsgränserna eller kanske med någon av de gamla kamraterna.

Nya generationer
Än i dag är det roligt att stå på scenen. När det känns att materialet är bra och att publiken är med på noterna får estradören sin belöning. Numera tycker Povel att det blir svårare och svårare att skriva. De egna kraven är stora och många gånger svåra att leva upp till. Det kan man ju i och för sig förstå; tänk att hela tiden försöka göra bättre och bättre ifrån sig, när man har presterat så oerhört mycket genialiskt material! Men ådran tycks aldrig sina.
Nu blir det alltså Spanien och Solkusten för Povel 7 mars. Ett unikt tillfälle att se och höra honom, som det heter, ”live”. Povel framträder med sin son Mikael som sköter gitarren och Arne Wilhelmsson bakom basen. Vad pianisten heter behöver jag knappast upprepa en gång till. Skratt, allvar och geniala rim kan utlovas.