I årtionden har den spanska nationalkänslans stora dilemma varit spanska flaggans negativa attribut, orsakade av dess bruk under Francoregimen. Detta dilemma såg ut att försvinna tack var spanska fotbollslandslagets framgångar, som gjorde det både rumsrent och populärt att ståta med den spanska flaggan.

Idag kan vi se nationalflaggor hissade inte bara på offentliga byggnader, utan även vid exempelvis strandrestauranger på Costa del Sol och i många privata hem. Men just som det tråkiga historiska minnet verkar borttvättat, uppstår ett nytt splittrande inslag.

Under min lördagspromenad i solskenet gick jag förbi en villa där det stoltserades med den gamla francoflaggan hissad i stången, det vill säga den med örnen på. Flaggan är från så kallad fördemokratisk tid och som sådan förbjuden i Spanien. Det hindrade dock inte husets ägare från att uttrycka sina sympatier i samband med Spaniens nationaldag.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att en del personer, om än få, 38 år efter diktatorns död verkar få förnyade krafter. Franconostalgikerna har levt en tynande tillvaro och många har med åren avlidit. De kvarvarande och uppenbarligen också en del av deras barn, har börjar reagera på det de anser vara Spaniens sönderdelning. Francos motto för Spanien var "Ett, stort och fritt" och självständighetskraven i Katalonien och även i Baskien retar gallfeber på Franconostalgikerna,

Låt vara att de är få och deras politiska åskådning närmast sjuklig, men det är ändå både förvånande och oroande att de trots allt förefaller växa i antal.