Debatten i Spanien har inte varit nådig och mot bakgrund av de drygt 800 dödsoffer som ETA mördat under nära 50 års tid, även förståelig. Det är dock ingen hejd på de osakliga kommentarerna, när även många medier hakar på debatten och kastar ytterligare bensin i elden.

Tvistefrågan är den så kallade "Parot-doktrinen", som enligt Europadomstolen bryter mot den egna spanska brottsbalken. Detta då den tillämpats retroaktivt mot både ETA-medlemmar och andra dömda förbrytare.

Parot-doktrinen infördes 2006 av Högsta domstolen i Spanien, i syfte att fördröja frisläppandet av ETA-fångar. Konkret fann HD att den straffreduktion som fångar har rätt till för bland annat gott uppförande skulle räknas av från den totalt utdömda strafftiden och inte den maximala fängelsetiden som tidigare var 30 år. För Inés del Río innebar det alltså att de år som hon kunde dra räknades av från hennes drygt 3 000 års fängelse, vilket i praktiken innebar att hon inte fick någon straffreduktion alls.

Nu är Del Río en fri kvinna och drygt ett 50-tal andra ETA-medlemmar väntas slippa ut inom kort. Dessutom gynnas ökända sexualbrottslingar av Europadomstolen utfall. Det är förståeligt att många är både uppretade och oroliga.

Det som gör debatten direkt schizofren är inte att det diskuteras om de berörda fångarna borde sitta av ytterligare några år. Den handlar om huruvida de borde slippa ut över huvudtaget, något som varken den gamla eller nya brottsbalken tillåter. Spanien har varken dödsstraff eller livstids fängelse och även om den del högljudda grupper kräver det senare, är de fortfarande en minoritet.

Alltså borde många tänka till och inse att alla brottslingar i Spanien, både ETA-medlemmar och andra, kommer att slippa ut förr eller senare. Om några råkar slippa ut redan nu är det faktiskt inte Europadomstolen fel, utan den bristfälliga spanska brottsbalkens.