Det är i grunden positivt att se att det finns en medvetenhet och en reaktionsförmåga även utanför Spaniens gränser för våra mänskliga rättigheter. Dock har debatten blåsts upp till oproportionerliga gränser, delvis av partipolitiska skäl.

Den som läser om den spanska "Lagen för skydd av medborgarsäkerheten" i svenska medier får lätt intrycket att vi är på väg in i en diktaturstat, där alla typer av protester mot regeringen kommer att slås ned brutalt. Så är inte fallet. Vad det i grunden handlar om är att regeringen överreagerar på de rekordmånga manifestationer som är en konsekvens av den svåra krisen i Spanien.

Skulden för kontroversen ligger främst hos den nuvarande spanske inrikesministern Jorge Fernández Díaz, som saknar de mest grundläggande egenskaper som krävs för posten. Jag syftar på lugn och diskretion. Fernández Díaz är så lätt på tungan att han trampat i klaveret otaliga gånger, både vad gäller flyktingpolitiken, demonstrationsrätten och nu senast näthatet. Ministern kännetecknas av att ständigt vilja skjuta flugor med hagelbössa.

Munkavlelagen är Fernández Diaz personliga påfund. Den föds som en reaktion mot de våldsamma kravaller som uppstått i en bråkdel av de spanska demonstrationerna och de protester som regeringsrepresentanter utsätts för, så kallade "escratches" och som flera domstolar förkunnat som fullt lagliga.

Lagförslaget är så vettlöst att ingen normalt funtad i Spanien tror att det kommer att antas. Däremot har det blivit en mumsbit för vänstern, både i Spanien och utomlands, att använda som politiskt slagträ mot PP-regeringen, som målas upp som en ansamling fascister.