Oavsett om du befinner dig i Sverige eller Spanien, där det ju minst sagt varit filmväder ett tag nu, så kan jag rekommendera att inkludera någon spansk rulle i filmjulen. Det finns en hel del att välja mellan, även om långt ifrån alla sprider mys. Tvärtom kan de fungera som en motpol till alla sötsliskiga amerikanska julfilmer. På listan över spanska julfilmer finns det till och med skräckfilmer. De hoppade jag dock över. Här kommer mitt urval:

1. Plácido (FlixOlé)

Betyg 3 julstjärnor
Svartvit film från 1961 regisserad av Luis García Berlanga. Nominerades till en Oscar för bästa utländska film men besegrades av “Såsom i en spegel” av Ingmar Bergman. Utan tvekan är det här en välgjord, intelligent såväl som cynisk och samhällskritisk film. Det är långt ifrån en feelgood-rulle trots att den kategoriseras som komedi. Snarare känns det som en mardröm med jultema. De första 20 minuterna kände jag mig enbart stressad av alla människor som springer runt och skriker i munnen på varandra, ingen lyssnar på någon annan, hundar skäller, någon spelar piano och sjunger falskt samtidigt som en dialog pågår i samma rum. Efter en stund börjar jag dock förstå mig på filmen och skulle faktiskt kunna tänka mig att se om den då varje enskild scen bjuder på så mycket att det är svårt att ta in allt.

Den röda tråden är att budkillen Plácido inser att han inte har gjort månadens avbetalning för sin “motocarro” (trehjulig lättare bil). Han jagar runt för att försöka få ihop de sista pesetasen, kommer givetvis för sent vilket innebär att han istället för på banken måste betala hos notarien och där tillkommer ytterligare avgifter. Plácido tar allt med förvånansvärt lugn men själv får jag ångest av att hela julaftonen går åt till detta, medan hans familj får frysa och gå hungriga för att det hela tiden dyker upp nya hinder. Det dröjer ända till midnatt innan räkningen är betald och alla kan andas ut. Framför allt jag.

I den lilla staden pågår samtidigt den så kallade julkampanjen där de rika familjerna får med sig å ena sidan en filmstjärna från Madrid, å andra sidan en mindre bemedlad för att dela sin julmiddag med dem. Flera historier pågår samtidigt och filmen bjuder på en enorm detaljrikedom. Den är tragikomisk med en svart sorgkantad humor och förmedlar inte särskilt mycket julstämning förutom att det sjungs en del julsånger. “Plácido” anses vara den bästa komedin i spansk filmhistoria vilket säger en del om spansk humor. Den avslutas med orden “En esta tierra no hay caridad, nunca la ha habido y nunca la habrá” (På denna jord finns ingen välgörenhet, har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas.) Upplyftande, eller hur?

2. A 1000 km de la navidad (Netflix)
Betyg 5 julstjärnor
Detta är en klassisk julsaga i modern tappning (2021) med alla ingredienser för en mysig julfilm; massor av julpynt och julbelysning, snö, tomtar, kärlek och mirakel. Revisorn Raúls alla olyckor har hans hela liv inträffat just i jultid och han hatar följaktligen julen. För att fly undan har han en resa till Kuba inbokad på självaste julafton. Hans chef skickar honom dock till den lilla byn Valverde i Pyrenéerna för att precis före jul göra en revision av julgodisfabriken La Navideña, som en grupp kinesiska investerare avser ta över.

Byns lärarinna Paula försöker samtidigt engagera hela byn i att slå rekordet för världens största levande julkrubba. Hon är Raúls motsats med tusen järn i elden och alltid ett leende på läpparna. Medan hon är på väg in i den berömda väggen, mjukas dock Raúl upp av hennes utstrålning och byns gemenskap och kärlek uppstår såklart dem emellan. På vägen mot upplösningen inträffar en mängd förvecklingar och missförstånd som gör filmen både rolig och spännande. Till slut är det såklart den sure “grinchen” som räddar byns framtid. Det är lite Kalle och chokladfabriken över den här filmen som jag älskade. Det är kanske inte den bästa film jag sett i alla kategorier, men som julfilm klickar den alla boxar och jag rekommenderar den varmt.

3. Los Reyes Magos (Netflix)

Betyg 2 julstjärnor
Animerad film från 2003 som inleds med att pojken Jim är djupt besviken på julen då han inte fått en enda julklapp. Hans morfar förklarar att allt hopp inte är ute än, då de tre magiska kungarna; Melchor, Gaspar och Baltasar ännu inte haft vägarna förbi. Han berättar historien om hur de slog sina magiska krafter ihop för att med stjärnans vägledning nå fram till kungarnas kung som är på väg att födas. Filmen handlar om hur de under Herodes hot, tvingas gå igenom olika prövningar för att finna de tre symboliska attributen; guld, rökelse och myrra.

Filmen påminner på något vis om Sagan om ringen och är full av magi, ondska, girighet och utmaningar. Den är visserligen spännande och bjuder på viss humor, men den är också ganska läskig och svår att förstå. Det gjorde den tyvärr ganska tråkig. Min 9-åring tröttnade snabbt och jag tror att den passar bättre för vuxna. Inte minst om man vill få en bakgrund till den spanska traditionen att fira Los Reyes Magos. “Som en belöning för att framgångsrikt ha utfört ett så viktigt uppdrag fick de tre kungarna en gåva, en underbar gåva, kraften att förverkliga barns önskningar. Så sedan dess, varje 5 januari, reser de vise männen runt i världen för att ge presenter till barn. Du behöver bara tro på dem.”

4. Klaus (Netflix)

Betyg 4 julstjärnor
Klaus blev Oscarsnominerad för bästa animerade film 2019 och vann hela sju Annie Awards (filmpris som delas ut av International Animated Film Society ASIFA-Hollywood till de bästa animerade filmerna). Inledningen är mörk och jag börjar undra om feelgood inte överhuvudtaget är spanjorernas grej? Det vänder dock, precis som det ska och det här är en riktigt mysig julfilm. Min son älskade den och gav den 8 av 10 möjliga poäng.

Jag undrade varför vi inte sett den tidigare, men insåg en bit in i filmen att den faktiskt avråddes att ses av familjer där barnen fortfarande tror på tomten. Det gick bra ändå tack och lov. Jag tror min 9-åring befinner sig på gränsen och förstår säkert alldeles utmärkt vem som ligger bakom julklapparna, men han vill tro ett tag till för att behålla magin och väljer att inte ifrågasätta alltför kraftigt. Men Klaus är alltså en julsaga med en helt ny och annorlunda förklaring till jultomten vilket gör den lite riskfylld för föräldrar, samtidigt originell och uppfriskande. Budskapet är dock så juligt som det går - “en generös handling kommer alltid leda till ytterligare en, det slår aldrig fel”.

5. Padre no hay más que uno 3 (Primevideo)

Betyg 3 julstjärnor
Filmen är ny för i år och i huvudrollen ser vi Santiago Segura som även regisserat. Santiago, alias Javier, är pappa till fem barn och historien startar den 4 december när han visar sin familj den gamla Jesusfiguren i porslin, som de tillsammans ska lägga i julkrubban på julafton. De klåfingriga barnen kan dock inte hålla sig borta utan tar fram den ur garderoben och råkar ha sönder den. Missionen blir att finna en ny, vilket de gör men den kostar hela 350 euro och barnen ägnar sig åt att på olika mer eller mindre lyckade sätt få ihop pengarna i tid före jul.

Filmen påminner om Ensam hemma med alla barn, deras respektive personligheter och upptåg och är full av klassisk clownhumor. Jag är i ärlighetens namn inte så förtjust i Santiago Segura. Det är något med hans blick och förfärliga frisyr, men barnen gör en imponerande skådespelarinsats, filmen är rätt rolig och slutet förvånansvärt hjärtligt för att trots allt vinna mitt hjärta.

6. La gran familia (FlixOlé)

Betyg 4 julstjärnor
Denna svartvita klassiker, en ikon och en av de mest populära spanska filmerna från 1960-talet, hade premiär endast ett år efter “Plácido” och är på sätt och vis dess raka motsats. Den handlar om byggmästaren Carlos, hans hustru Mercedes, deras 15 barn och morfadern som alla bor i samma lägenhet i Madrid. Det är ont om pengar och det skulle kunna vara misär och kaos men istället är familjen sinnebilden för en lycklig barnfamilj där precis allt görs med ett leende och där alla är harmoniska och älskar varandra. Inte ens barnens bussträck eller underkända betyg mottages med någon irritation.

Filmen är egentligen inte så julig även om den avslutas i jultid, vi får även följa med familjen på sol- och badsemester till Tarragona, men var i alla fall förr ett måste för alla spanjorer att se just under julen. Lite som Ivanhoe för oss svenskar. Den är generellt en av de mest visade spanska filmerna. Jag älskade den, även om graden av lika hypad lycka och maxade leenden i en modern film, hade fått en att undra om alla gick på uppåttjack. Intressant att känna till är att filmen anses vara en av de främsta exponenterna för den rådande ideologin under Francoregimen. Den beskriver den spanska drömmen, långt ifrån verklighetens polisstat, den som diktatorn ville förmedla och den som folket ibland hade behov av att tro på.

Jag valde filmer från denna lista där det finns förslag på ytterligare tolv spanska julfilmer https://www.fotogramas.es