Det tar mig en stunds letande i telefonkatalogen och några telefonsamtal innan jag hittar Anton Nilsson. Han bor i Skarpnäck i Stockholms södra förorter. Han är nu 62 år fyllda vilket för mig år en riktigt gammal gubbe. Ett par dagar senare har jag fått en idé och ringer Anton Nilsson. Han är mycket vänlig när jag frågar om han kan tänka sig att hålla ett föredrag om Amaltheadådet. På Malmskillnadsgatan finns en stor ungdomsgård som heter Sunside och där lyckas jag hyra en lokal som rymmer ett åttiotal publik. Anton Nilsson ställer upp gratis och tar jag två kronor i entré så klarar jag lokalhyran. Jag handtextar några affischer som jag hänger upp på högkvarteret och även på ungdomsgården. För övrigt litar jag till djungeltelegrafen.

Vid kvällen för sammankomsten är jag tidigt på plats vid Sunside. En del bänkar är väggfasta så nu gäller det bara att ställa ut stolar. När jag just börjat med det står det en liten man och följer mina göranden. Jag har föreställt mig den forne dynamitarden som en stor grov flåbuse men finner att jag är ett halvt huvud högre än denne försynte man. Han hjälper till med stolarna innan vi köper varsin kaffe och mazarin. Folk strömmar till. Först ungklubbister men sedan kommer Fritjof Lager i sällskap med självaste partiledaren Hilding Hagberg och riksdagsman Gustav Johansson.

Jag gör en valhänt presentation av Anton och överlämnar ordet. Han berättar om strejken i Malmö Hamn 1908. Stuveribolaget hade tagit in strejkbrytare från England. För säkerhets skull härbärgerade man dessa män på fartyget Amalthea som låg på redden. Tre ungsocialister vid namn Anton Nilsson, Algot Rosberg och Alfred Stern bestämde sig för att skrämma iväg strejkbrytarna. Natten mellan den 11:e och 12:e juli rodde de ut till Amalthea och fäste en sprängladdning på skrovet.

Resultatet blev att en strejkbrytare dog och 23 skadades. Ynglingarna arresterades och dömdes till döden genom giljotinering. Omedelbart efter sprängattentatet hade de opinionen emot sig, men efter hand ändrades detta till deras fördel. Det ordnades väldiga demonstrationer runt om i världen och självaste Joe Hill ordnade protestmöten i USA. Anton satt i fängelset i Härnösand till 1917 då den nytillsatta regeringen Eden-Branting beslutade benåda och frige de tre.

Anton berättade vidare att de tre aldrig haft för avsikt att skada och än mindre döda någon. De ville bara skrämma dessa strejkbrytare men visste inte att man byggt ett nytt däck i fartyget för att få plats med så många svartfötter som möjligt. I höjd med detta däck hade de fäst laddningen.

Efter mötet går Hilding Hagberg upp på podiet och tackar Anton Nilsson och sedan tackar han mig för ett bra initiativ. Jag följer Anton till tunnelbanan vid Hötorget.
Vad hände med Anton Nilsson efter att han slapp ut från fängelset 1917? Jo, han ville bli flygare. Vid denna tid hade vi en bankir som var kommunist och kallades ”Den röde bankiren”. Det var journalisten Robert Aschbergs farfar Olof Aschberg. Han såg till så att Anton fick utbilda sig till flygare på Ljungbyhed. Därpå for Anton till Ryssland och jobbade som spaningsflygare åt Lenin och Trotskij under revolutionen. Han nådde kaptens grad. När Stalin tog över gjorde Anton sin egen lilla revolution. Han tog avstånd från Stalin. Anton ansåg att Stalin var en förrädare som gjort Ryssland till en polisstat där man fängslade och avrättade de verkliga socialisterna.

Vid Baku i Azerbajdzjan fanns ett av världens största oljeraffinaderier som drevs av bröderna Alfred, Ludvig och Robert Nobel. När den 10:de Röda armen var på väg in i Baku kom Anton med sitt plan och räddade den sista kvarvarande Nobelfamiljen. Tillbaka i Sverige anslöt sig Anton till det Socialdemokratiska partiet. Han skrev en bok med titeln: ”Dömd till döden för Amalthea” och han anlitades ofta att hålla föredrag om sitt äventyrliga liv. Han dog i en ålder av 102 år, vilket väl ändå måste anses vara en hög ålder för en dödsdömd.