Jag berörde redan i min blogg förra veckan den nya sexuallagen och hur den fått oönskade konsekvenser på grund av kryphål i lagstiftningen. I väntan på att Högsta domstolen ska komma med ett prejudicerande utfall beträffande huruvida det är berättigat att bruka den nya lagen för att sänka straffen för en del redan dömda förbrytare, skyller de inblandade situationen på varandra. I fokus har jämställdhetsministern Irene Montero hamnat, inte bara för att hon lett lagreformen utan även för att ministern snabbt kom att kalla domarna som sänkte straffen för både fascister och mansgrisar. Detta argument stöddes av partikollegor till Montero, medan regeringschefen Pedro Sánchez valt en mer försiktig hållning där han uttryckt sitt stöd för både sin minister och rättsväsendet.

Kritiken mot Irene Moreno, både för luckorna i lagen och hennes attack mot rättsväsendet, är befogad men det försvarar på inget sätt de personliga påhopp som ministern utsatts för de senaste dagarna. Det har följts av nedlåtande anspelningar från andra kvinnor beträffande Morenos privatliv, som visar att de ibland kan vara de värsta mansgrisarna.

Det blev ett ramaskri i parlamentet under veckodebatten 23 november. Anledningen var att ledamoten för Vox Carla Toscano från talarstolen försvarade rättsväsendet genom att säga att det utgörs av fackfolk som studerat sina saker på djupet, medan det enda som Irene Moreno studerat på djupet är Pablo Iglesias. För att förstå piken behöver man känna till att Irene Montero är partner till den tidigare ledaren för Podemos och de har för övrigt tre barn tillsammans.

Det faktum att en ledamot på ett nedlåtande sätt anspelade på en ministers privatliv väckte heta reaktioner från en majoritet av parlamentsledamöterna och föranledde talmannen i kammaren att be Toscano ta tillbaka sina ord. Hon inte bara vägrade, utan hyllades av sina partikamrater i Vox. Irene Montero å sin sida, med gråten i halsen, uppmanade talmannen att inte stryka kommentaren från protokollet för att det ska framgå till vilken grad feministerna i Spanien är föremål för attacker.

Incidenten i parlamentet är tyvärr inte den enda. En fullmäktigeledamot för Ciudadanos i Zaragoza, Carmen Herrarte, gjorde i veckan i en debatt gällande att kvinnor som Irene Montero endast nått sina poster för att de ”befruktats av alfahannen”. Först efter att Ciudadanos talesman i riksparlamentet Edmundo Val fördömt uttalandet bad Herrarte om ursäkt, om än motvilligt.

Dessa händelser är bara toppen på ett isberg som visar hur den allt mer infekterade politiska debatten, i kombination med ett ingrott förtryck av kvinnor, gått över alla bräddar. Ingen kan vittna om detta bättre än Irene Montero. Hon är en trebarnsmamma som gått från gräsrotsaktivist till minister och som ideligen får höra att hennes enda merit är att hon ligger med Pablo Iglesias. Familjen har dessutom fått utstå vidriga trakasserier dagligen utanför sitt privata hem av radikala högeranhängare, som förvandlat det till ett nöje att föra oväsen utanför huset, i vilket det alltså bland annat bor tre små barn.

Det finns inga politiska meningsskiljaktigheter i världen som försvarar de attacker som Irene Montero tvingats utstå. Tyvärr verkar det inte längre finnas några gränser, när till och med en del kvinnor beter sig som de värsta mansgrisar.

Ögonblicket när Vox-ledamoten Carla Toscano anspelar på Irene Monteros privatliv för att håna ministern i riksparlamentet: