Den nya lagen röstades igenom den 25 augusti med 205 röster för och 141 emot. Syftet är att öka skyddet för kvinnor och öka chanserna till en fällande dom om en våldtäkt har begåtts. Från och med nu är samtycke grundpelaren i Spaniens sexuallagstiftning.

Under de senaste åren har flera fall av våldtäkter uppmärksammats i media och skakat befolkningen, vilket drivit på lagstiftningen. Däribland en gruppvåldtäkt under San Fermín-festligheterna i Pamplona 2016 som begicks av fem män mot en 18-årig kvinna. Förövarna dömdes i första instans inte för våldtäkt, utan sexuellt övergrepp, eftersom det inte gick att styrka att kvinnan gjort tydligt motstånd. Detta skapade stor uppståndelse och ledde till demonstrationer över hela landet. Männen dömdes slutligen för våldtäkt i Högsta domstolen.

Fram till nu har det krävts att våldtäktsoffren kunnat bevisa att de utsattes för våld eller hot. I och med den nya lagen räcker det att bevisa att det inte fanns samtycke till samlag för att det ska klassas som en våldtäkt. Det innebär en förändrad juridisk förståelse för vad begreppet våldtäkt innebär. Den som vill ha sex med någon måste försäkra sig om att denna person ger sitt samtycke – något som borde anses vara en självklarhet.

Ett samtycke är inte statiskt. Alla har rätt att när som helst under akten ändra sig. Det betyder även att bara för att någon har gett sitt samtycke till sex en gång, innebär det inte att personen vill ha sex även i framtiden.

Lagen skärper vidare straffet för sexuella trakasserier. Där ingår så kallade “piropos”, alltså raggningsrepliker eller skällsord som män ropar till förbipasserande kvinnor. Att yttra kommentarer med sexuellt innehåll som får mottagaren att känna sig förnedrad eller utsatt är från och med nu olagligt.

Vägen fram till den nya lagen har varit lång och komplicerad, med över 14 månader av debatter och förfaranden. Majoriteten av de 141 rösterna emot kom från Partido Popular och Vox. Några av de argument som framfördes från nej-sidan var att lagen kan skapa osäkerhet, samt att det inte är en lag för att skydda kvinnor, utan för att “förstöra livet för vita, heterosexuella män”, som Vox-politikern Carla Toscano uttryckt det enligt El País.

En annan kritik som framförts är att lagen riskerar att vända på bevisbördan från det förmodade offret till den anklagade. Victoria Rosell, som är talesperson för regeringens delegation mot mäns våld mot kvinnor och själv domare, har förtydligat att så inte är fallet. Enligt El País framhåller hon att: “Ingen laglig definition kan omvända bevisbördan, eftersom oskuldspresumtionen är en konstitutionell rättighet.” Vidare säger hon att bevisbördan kommer fortsätta att ligga på åklagarsidan och inte på försvaret.

I Sverige instiftades en liknande samtyckeslag 2018. Två år efter lagens införande släppte Brottsförebyggande rådet (Brå) en rapport där de följde upp tillämpningen av det nya regelverket. Rapporten visade att antalet åtal och fällande domar hade ökat markant, med hela 75 procent, sedan lagändringen. Utredningen pekar även på en del gränsdragningsproblem när lagen ska tillämpas, vilket Brå menar kan äventyra rättssäkerheten. De efterfrågar därför fler vägledande avgöranden i högre instanser.