Svenskarna sticker verkligen ut och känns som ett unikum i världen på ett både uppfriskande och provocerande sätt. Alltid framåt och öppna för nya fenomen, beredda att kasta sig ut och testa direkt utan någon som helst rädsla. Vi är alla influensers i någon grad. Ingenting lämnas åt slumpen. Till och med spontaniteten är välplanerad. Dessutom så otroligt trendkänsliga. Allting är i ständig förändring och vad som är rätt just nu, kan lika gärna vara helt fel om en månad.

Det kan gälla vilka medier man ska synas på, om man överhuvudtaget ska synas eller bara smygfölja. Eller kanske låtsas att man inte ens använder sociala medier. Om man ska dela snyggt genomtänkt content eller om det är det fula ostädade deppiga bråkiga bakom kulisserna som plötsligt är det hetaste innehållet. Grunden är dock att ingen svensk har en icke-relation till sociala medier. Och de flesta beter sig som de gör, som följd av ett medvetet beslut.

I andra änden av skalan har vi spanjorerna som är lika misstänksamma mot sociala medier idag som när de en gång föddes. Generellt får man en känsla av att vanligt folk i allmänhet betraktar det som farligt att dela privata bilder. Sina barn exponerar man absolut inte, inte heller sina privata hem. I viss mån kanske man delar åsikter och artiklar i opinionsbildande syfte. Men mycket få bjuder in till någon form av privat sfär. Många använder inte sociala medier alls. Inte för att det är det som gäller just nu, utan på grund av ett aktivt ointresse och inställning att ta det säkra före det osäkra.

Videon på SVT Nyheter gav fyra tips på vad vi inte bör dela från semestern. Det raljeras kring hur semesterbilderna är peaken på svenskarnas skryt och vi uppmanas låta bli att dela matbilder, tråkiga bilder från landstället och trötta utlandsbilder som alla redan har sett. Vi ska istället se till att det finns människor i bild, någonting som händer, gärna rörligt material och inte glömma bort vardagsrealismen. De flesta är ju inte influensers på riktigt och vill inte ha ett polerat flöde. Sägs det.

Är det bara jag som tycker att just det att följa dessa tips, är precis att polera sitt flöde? Så fort vi ansluter oss till någon form av strategi, att vi publicerar med en mottagare i åtanke och har en bakomliggande plan för hur vi ska få så många likes som möjligt, så faller ju naturligheten.

Å ena sidan tycker jag det är så himla tröttsamt att folk inte bara kan få lägga upp vad de vill utan att behöva följa trender eller tänka på mottagaren. Å andra sidan kan jag tycka att det är sunt att ifrågasätta och bidra till att hela sociala medie-världen och vårt mående utanför den men på grund av den, utvecklas, förblir dynamisk och formbar med empati för människorna där bakom.

För det är klart att det kan vara problematiskt att denna värld som är så stor del av våra liv, är en tillrättalagd, snygg version av allas våra liv. Som mottagare lider man ju av det. Problemet är att man tänker på ett helt annat sätt när man är den som delar. Jag har exempelvis ingen plan för hur jag ska använda sociala medier, bortsett från att jag sällan delar bilder på andra människor av respekt för dem.

Jag delar när jag får feeling. Det rör sig om ett ögonblicks infall. Jag delar av helt egoistiska skäl och tänker ganska lite på mottagaren. Ofta är det när jag är ensam och känner för att bjuda in fler till det där ögonblicket. Jag söker en gemenskap där ute i cyberrymden. Men det handlar också om att frysa de fina stunderna. Att förlänga njutet som en vacker stund ger. För mig är en delad bild att suga på karamellen lite längre.

Jag får nästan aldrig feeling att dela en bild av en stressig vardag där disken inte hinns plockas bort, där stöket skaver och livet känns tråkigt. Det är inte en karamell att suga på. Att dela de fina stunderna hjälper mig att fokusera lite mer på dem och lite mindre på det fula i livet. Och det är faktiskt så jag vill ha det. Även om jag kan förstå att det för några av dem som bara ser mitt content kan tro att jag lever en dröm. När jag i själva verket många gånger kan känna mig ganska negativ och pessimistisk och behöver djupdykningarna i de fina ögonblicken som en slags pepp för mig själv.

Jag är som ni märker lite kluven.

När jag försöker hitta något liknande SVT:s semestertips i spanska medier, är det enda jag finner, uppmaningar om att vara försiktig så tjuvarna inte får någon information. Jag kan inte alls se att vanliga spanjorer skulle ha någon annan strategi gällande sociala medier, än den att inte dela alltför privata saker.

Som vanligt skulle en blandning av det spanska och svenska beteendet på sociala medier utgöra den perfekta mixen. Lagom är ju bäst. Mindre rädsla och misstänksamhet, mer spontanitet och mindre strategi. Och mer sunt förnuft från mottagarna avseende att det är en liten liten del vi får se. På samma sätt som när man blir hembjuden till någon. Det är väl ingen som skulle låta bli att städa sitt hem för att inte göra gästerna avundsjuka? Bevare oss väl om det inte framgår tydligt att det minsann är skitigt i hörnen!

Sedan tror jag att sociala medier spelar en lite annan roll för utlandssvenskar än för vanliga icke expats, oavsett nationalitet. För många av oss är det ju ett sätt att hålla kontakt med familj, vänner och bekanta. Det ger oss en känsla av att leva kvar i en bekantskapskrets som det kanske går år utan att vi ser fysiskt.

Ett dilemma är ju såklart att vi delar vad som kan uppfattas som semesterbilder året om. För en uttråkad svensk vars semester regnar bort, kan den blå himlen och solen som alltid skiner, tyckas avundsvärd. Medan jag kanske i själva verket försöker sätta fokus på det vackra för att minska längtan efter den svenska svalkan, en grå himmel och chansen till en plötslig störtskur.