Tiden går fort och i september är det åter dags för skifte på ambassadörsposten i Madrid. Om man går igenom vad som skett i Spanien sedan Cecilia Julin tillträdde kan man dock få intrycket av att hon varit på posten i flera årtionden. Hon kommer inte bara att ha bevakat tre riksval, utan har även upplevt ett tronskifte, återhämtningen efter krisen och en radikal förändring av den politiska kartan med två nya stora aktörer.
– Det har ju inte varit direkt långtråkigt. Det känns som om jag fått bevittna en andra transition i Spanien.

När Cecilia Julin anlände till Madrid såg Spanien ut att vara på tröskeln till en intervention, i likhet med dem i Grekland, Irland och Portugal. Intresset från svenskt håll för situationen i Spanien var stor och ambassaden i Madrid hade en avgörande roll för att hålla svenska myndigheter uppdaterade.

Partido Popular kom till makten i november 2011 ledda av Mariano Rajoy och ett batteri av reformer och åtstramningar genomfördes 2012-2013. Även detta skulle informeras om till Sverige.
– Generellt måste jag säga att utvecklingen i Spanien varit positiv. Ekonomin har stabiliserats och man har nått en stabil tillväxt.

Enligt Julin är det största orosmolnet i dagsläget den politiska situationen.
– Vi har bevittnat hur Spanien för första gången i modern tid misslyckats med att bilda regering, vilket lett till nyval 26 juni. Om den låsta situationen består är det risk att Spanien tappar en viktig del av det förtroende som återvunnits de senaste åren.

Julin hade hoppats på en regeringsbildning i januari, av rent egoistiska skäl.
– Då hade jag ju haft tillfälle att lära känna de nya makthavarna i Spanien. Nu blir det min efterträdare som får knyta kontakter och det kanske i sig är naturligare.

Hon är dock inte förvånad över att partiledarna inte lyckades komma överens.
– Det har skett drastiska politiska förändringar i Spanien, inte minst genom Ciudadanos och Podemos som kommit in i rikspolitiken. Det tar tid att ställa om sig från vad som i praktiken varit ett tvåpartisystem i 40 års tid.

Risken för att valresultatet i juni blir snarlikt det tidigare är stort. Om inte väljarna ändrar maktbalansen med sina röster är det politikerna som måste ändra sina ståndpunkter.
– Förhoppningsvis tar partiledarna lärdom av de senaste månaderna och undviker en ny blockad. De måste inse vikten av att kompromissa, vilket i sin tur kräver att de gräver ned många stridsyxor, menar Julin.

Sverige har en betydligt större erfarenhet av koalitionsregeringar. Det gör också att Julin blivit kontaktad av spanska politiker som velat veta mer om samarbeten över partigränserna.
– I Sverige har vi ju haft flera stora partier i kammaren under lång tid och inte minst socialdemokraterna har fått acceptera att regera i koalition. De etabletade spanska partierna har fortfarande svårt att acceptera nykomlingarna, men jag tror att dessa har mycket att tillföra. Både Ciudadanos och Podemos har många kompetenta representanter. En annan sak är hur deras hållning eventuellt ändras om de hamnar i regeringsställning.

De politiska förändringarna i Spanien har även omfattat kungahuset och Cecilia Julin fick bevittna tronskiftet 19 juni 2014, där hon och maken Anders fanns bland gästerna på mottagningen i Palacio Real.
– Vi fick hälsa inte bara på kungaparet Felipe och Letizia utan även på Pau Gasol. Det senare var betydligt större för min son, som är baskettokig.

Det finns flera paralleller mellan det spanska och svenska kungahuset. Båda har de senaste åren skakats av kontroverser, men medan Juan Carlos valde att abdikerade sitter Carl Gustaf tills vidare kvar på tronen.
– Det svenska kungahuset har traditionellt varit betydligt mer transparent än det spanska, men det är intressant att se hur spanska kungahuset nästan gått om i flera bemärkelser. Inte minst har kung Felipe prioriterat att han och drottning Leitizia måste vara etiska förebilder.

Jämte den osäkra politiska situationen domineras spansk press av allehanda korruptionsskandaler. Nya avslöjanden sker närmast dagligen, men här menar Julin att bilden i Sverige skiljer sig från den i Spanien.
– Generellt vill jag nog påstå att svenskar inte upplever att att Spanien är så genomkorrupt som många spanjorer. Det beror väl till viss del på att svenskar inte heller följer alla skandaler så i detalj som man gör här. Den skandal som väckt störst uppmärksamhet i Sverige är den som lett till att kungens syster Cristina blivit åtalad.

En annan erfarenhet från Spanien är en diplomatisk konflikt med Baskien nyligen, som dock blev kortvarig.
– Det blev ju ett stort rabalder när Eurovision Song Contest bannlyste den baskiska flaggan och då finalen hölls i Stockholm i år fick Sverige skulden för detta. Jag ringde själv upp den baskiske regionalpresidenten Íñigo Urkullu och förklarade att det inte var ett svenskt beslut och även om stormen var utredd samma eftermiddag tog jag några dagar senare emot en baskisk delegation på ambassaden. Jag förstår deras irritation, då den grundlagsenliga flaggan likställdes med Daesh.

Ambassadörsposten inkluderar många kontakter med svenskkolonin. Den i Spanien är en av de största i hela världen och för Julin har erfarenheten varit mycket positiv.
– Jag har överraskats av hur självständiga spaniensvenskarna är. Jag hade faktiskt förväntat mig fler förväntningar på ambassaden än vad som verkligen förekommer. Samma sak gäller bevarandet av svensk kultur, där många föreningar organiserar traditionella firanden på eget initiativ, utan att förvänta sig att det ska vara ambassaden som sköter det.

Däremot har det funnits en stor stöttesten som förblir Cecilia Julins främsta bakslag som representant för spaniensvenskarna.
– Det är hur många som helst som efterlyst enklare sätt att förnya sina svenska pass. Jag har verkligen försökt, genom att ansöka om några mobila enheter att bruka inte minst på öarna, men där måste jag medge att jag misslyckats totalt.

Cecilia Julin blir kvar i Madrid till och med augusti, men redan i mitten av maj annonserades namnet på hennes efterträdare. Det är Lars-Hjalmar Wide, som Cecilia känner väl.
– Han är mycket kompetent. Vi har arbetat tillsammans både på Amerikaenheten 1996-98, då han var min chef samt 1990-91 i Israel.

Hon ger oss även lite insidesinformation om den tillträdande ambassadören.
– Lars-Hjalmar arbetade på ambassaden i Spanien i början på 80-talet. Det var hans andra utlandsuppdrag och under den vistelsen träffade han sin hustru, som är från Madrid.

Själv ska Julin ta sig an ett nytt ambassaduppdrag, men hon kan i skrivande stund inte avslöja i vilket land.
– Det är inte officiellt ännu, men planerna är åtminstone inte att återvända till Sverige.

Cecilia Julin lämnar Spanien många erfarenheter rikare och med många minnen. Förutom de redan nämnda värdesätter hon att ha fått uppleva de nya gräsrotsrörelserna, både i form av missnöjesrörelsen 15-M och nya partier som Podemos.
– Framför allt värdesätter jag att i Spanien, till skillnad från i många andra länder, har missnöjet inte lett till främlingsfientlighet. Detta är något som jag frågat många spanjorer om och det beror utan tvekan på det faktum att Spanien varit ett stort utvandrarland, för inte så länge sedan. Bristen på rasism och främlingsfientlighet är verkligen något spanjorerna ska ha en eloge för.