Banco Populars undergång var resultatet av en serie omständigheter, som startade med en onormalt stor depå av övertagna fastigheter samt osäkra lån och som slutade med en likviditetskris när en stor mängd kunder i panik började ta ut sina depåer. Däremellan hade flera förhandlingar om ett köp av banken misslyckats och Popularaktien hade rasat till en bråkdel av sitt tidigare värde.

Nära 28 000 av de småinvesterare som förlorat sina pengar lockades att köpa aktier i Banco Popular vid den sista kapitalexpansionen för knappt ett år sedan. Ytterligare 20 000 var befintliga aktieägare som övertalades att köpa fler aktier i banken. De 482 miljoner som gick upp i rök 7 juni motsvarar 23 procent av Banco Populars nominella kapital.

Europeiska Centralbanken ECB har på fråga från Podemos EU-parlamentariker Miguel Urbán svarat att de ser skäl till att granska spanska myndigheters agerande i samband med bankens undergång. Flera regionala och kommunala institutioner gjorde nämligen stora uttag bara dagar före övertagandet. Det väcker misstankar om insiderbrott och bidrog tveklöst till likviditetskrisen.

Banco Popular upphör att existera och dess kontor och konton kommer att integreras i Santander. För de anställda är situationen oviss. För kunderna innebär det i grunden ingenting för deras depåer, men de kommer att uppleva ändringar i sina nuvarande villkor när de förvandlas till Santander-kunder och alla kontonummer måste ändras.

Ruben Larsen på Haga Kapital följer dagligen utvecklingen på finansmarknaden både i Spanien och globalt. Vi har bett honom analysera situationen.

Finns det en motsvarighet i något annat EU-land till det som hänt Banco Popular?
– Vi har sett liknande ingripanden på Cypern där inga skattepengar spenderades för att rädda banken, utan kunder, ägare och långivare förlorade alla sina investeringar.

Var situationen jämförbar med den i Spanien?
– Den inofficiella motiveringen på Cypern var att huvuddelen av insättningarna var svarta ryska pengar. Vad jag vet har inga kunder stämt banken, så förmodligen var bedömningen rätt. I både det cypriotiska och spanska fallet hade bankerna en onormalt stor andel osäkra lån. Det var dock inte så stort att det hotade hela det finansiella systemet.

Hur hamnade bankerna i denna situation?
– Då det allmänna ränteläget sedan länge är mycket lågt har det varit svårt att ackumulera vinster för att täcka förlusterna. Kapitalteckningen var i november cirka 10,5 procent, vilket är under vad som krävs enligt Basel-kravet. Det stod redan då klart att en ny stark ägare var på väg in i Banco Popular. Anledningen är att banken har en väletablerad distributionskanal, som är svår att upprätta organiskt från grunden.

Vad fanns det för intresserade köpare och varför gick inte affären i hamn?
– BBVA var på banan och det gick rykten om ett övertagande på cirka 600 miljoner euro. I samband med detta ökade aktiviteten i handeln av Popular-aktien. Norska oljefonden är en aktör som köpte mycket. Kursen steg med drygt 20 procent på några dagar och det förväntade priset för en ny ägare pressades därmed upp.
– Efter rykten om att BBVA skulle dra sig ur förhandlingarna började aktiekursen åter att falla. Nu bytte investerare fot och började blanka Popular-aktien i mycket stor volym, vilket fick den att rasa ännu mer.
– I det här läget såg många det som osannolikt att staten skulle ta över Banco Popular och kunder började köa för att få ut sina slantar. Den finansiella pressen ökade och likviditeten blev ohållbar.

Vad gjorde tillsynsmyndigheterna åt detta?
Europeiska centralbanken är den formella tillsynsmyndigheten och den krävde omedelbara åtgärder. Situationen hade lösts genom en försäljning och Banco Populars infrastruktur var som sagt attraktiv. Men inget avtal nåddes, trots förhandlingar med både BBVA, Santander och CaixaBank.
– Sannolikt var övertagandet planerat under lång tid och ett politisk spel ägde rum i kulisserna. Santander skulle aldrig ha köpt banken utan statlig garanti, om de inte varit väl insatta i vad de tog över.

Kommer övertagandet ha någon effekt på investerares framtida inställning till bankaktier?
– Banksystemet är mer genomlyst av marknadsaktörerna nu än någon gång tidigare. Därför kommer händelsen inte påverka investerares aptit på bankverksamhet. Ett exempel är att Santanderaktien efter två dagar steg nästan fem procent. Priset för att försäkra sig mot betalningsinställningar från banker, så kallade CDS (Credit Default Swap) har heller knappt ändrat sig.

Drabbade investerare börjar nu gå samman för att kräva ersättning för sina förluster. Tror du att de har någon chans till framgång?
– Nej, det förefaller inte troligt. Olika långivare till Banco Popular kommer med all säkerhet att stämma Santander och dessa processer kommer fortgå under många år. Den förväntade legala kostnaden för dessa processer är en kalkylerad risk som den nya ägaren tar.

Liberbank har i Populars kölvatten ett tag sett ut att vara nästa mål för spekulanterna. Är den banken också i farozonen?
– Nej, absolut inte. Liberbanks balansräkning är inte alls stressad och det finns ingen likviditetsbrist. Efter övertagandet av Banco Popular gav sig blankarna mycket riktigt på Liberbank-aktien med förhoppningen att göra bankens kunder oroliga. Syftet är att skapa en likviditetskris som gör situationen ohållbar för banken. Men då banken är solid förbjöd börsen att blanka aktien och det ledde till att kursen steg hela 30 procent på en dag.

Så både Banco Populars och Liberbanks kunder kan vara lugna då?
– Absolut. Deras depåer är dessutom som bekant garanterade av staten med upp till 100 000 euro per kund och bank. Om man däremot har större tillgångar än så kanske det kan vara en bra idé att inte ha alla ägg i samma korg!