Jag tillhör själv den generation som lidelsefullt följt spanska landslagets klavertramp genom åren. Dagens unga generation, som tror att alla internationella turneringar slutar med spansk seger, har ingen aning om vilken mirakulös vändning som skedde i fotbolls-EM 2008.

Tills dess fanns det alltid något som snuvade Spanien på äran. Ibland var det välförtjänt för plattinsatser som i Spanien-VM 1982, men för det mesta slogs Spanien ut när de spelade som bäst och ofta efter ytterst kontroversiella domslut. Jag minns de två korrekta bortdömda målen mot Sydkorea i VM-kvartsfinalen 2002, Luís Enriques i straffområdet knäckta och blödande näsa mot Italien i VM 1994 (också i kvartsfinalen), Eloys straffmiss mot Belgien i VM-86 (också i kvartsfinalen), Raúls missade straff i slutminuterna mot Frankrike i EM 2000. Sade jag förresten att det var i kvartsfinalen?

Allt detta vände och det gjorde det den 22 juni 2008 i Wien. I en kvartsfinal, mot Italien och på straffar. På den spanska bänken satt Luis Aragonés och efter två räddningar av Casillas var det Cesc Fábregas som sköt Spanien in i en ny era. Sedan dess har spanska landslaget regerat världsfotbollen i inte mindre än sex års tid.

Luís Aragonés bär en stor del av meriten för denna mirakelvändning. Han lyckades för första gången inpränta en lagkänsla i ett spanskt landslag, som dittills setts som ett hopkok av basker, katalaner och övriga spanjorer. Men mer ändå lyckades Aragonés tvätta bort den fatalism som både spelare och supportrar (inkluderat undertecknad) var totalt invaggade i.

Han gjorde det på ett modigt sätt. Bland annat genom att inte sammankalla ikonen Raúl. Debatten om Madridstjärnans petning var både het och utdragen, men Aragonés visste att Spanien behövde en nytändning och hur bra Raúl än var, var han en kvarleva från "de mörka åren". Med pigga och fräscha spelare från inte minst storspelande Barcelona, byggde Aragonés upp ett landslag som Vicente del Bosque vetat att förvalta på bästa sätt.

Luís Aragones, kallad "den vise från Hortaleza" gav ett ganska buttert intryck, men hade ett snillrikt sinne för humor. Jag minns bland annat när Aftonbladet försökte skapa en skandal under EM 2008 efter att Sergio Ramos fotograferats på ett diskotek. När den svenska reportern försökte pressa Aragonés på en presskonferens svarade den spanske kaptenen lungt: "Inget konstigt med att Sergio Ramos roar sig en stund. Det var rena turen att ni inte fångade mig också, festande..!"

Vi som genomlidit de olyckssaliga decennierna i internationell spansk fotboll kommer att aldrig att vara nog tacksamma för vad Luís Aragonés åstadkom. De tysta minuterna på de spanska arenorna i helgen är bland de mest känslosamma som någonsin skådats.

Descanse en paz - Vila i frid!