Tolv timmar har gått sedan jag klev av min första Finlandskryssning. Vilken rolig resa det var! Vad många fördomar jag har förlorat! Och vad många nya jag har fått om finländare, efter att äntligen har träffat min svägerskas finska familj! Nej då, oroa er inte, jag tyckte om dem och vill mer än någonsin lära mig tala finska. Dessutom fick jag faktiskt användning för det märkliga ordet velho – trollkarl – från min nybörjarkurs som jag skrev om för ett par veckor sedan.

Om min spanske sambo hade fördomar mot att åka Finlandsbåt vet jag inte, men han blev förvånad över den enorma mängden alkohol i butiken på båten, och hur mycket folk köpte.
–Gamla personer, de köpte hela lådor, berättade han för mig senare.
–Ja, jag sa ju det.

Min främsta fördom mot att åka Finlandsfärja var alkoholen. Färja = spritbåt. Där åker svenskar och finnar för att supa och festa. Jag nämnde det försiktigt för min finska svägerska och hon bekräftade detta. Hon har praktiserat på en sådan båt och kunde berätta vidriga historier. Men jag märkte inte av någon alkoholkonsumtion själv. Jag satt mest i barnavdelningen, som man gör när man har två ungar, och däckade som en sten vid 22-tiden, som man också gör när man har två ungar.

Båten var enorm, festarna festade med största sannolikhet någon annanstans, om man ska gå efter det stora antal barer jag fann på båten morgonen efter.

Ja, det var ju ett tjatande om folks drickande. Men jag har utvecklat allergi mot hur nordbor super. Finns det något deppigare än en full nordbo? Jamen ni vet vad jag menar. En person som bara dricker för att bli full. Som inte kan gå rakt, som flinar löjligt, skrålar och väsnas och stör. Som vinglar och kommer för nära. Som luktar äckligt av gammal alkohol dagen efter. Vidrigt.

Få har väl sett spanjorer bete sig på samma sätt?

Jag har sett skränande, druckna personer i Sevilla, många år sedan visserligen, men det har hänt. Och den gången var det tyskar.

En spanjor dricker inte för att bli berusad. Öl och vin är umgängesdrycker, eller njutningsdrycker. Något gott till maten. En spanjor kan dricka för mycket och bli berusad, men det märks sällan. Sambon sedan 18 år har blivit riktigt berusad ett fåtal gånger, då har det framgått av att han börjat sjunga flamenco. Men det är mycket ovanligt.

Jag hävdar att det är ett inlärt beteende hur man beter sig när man blir full. Det har blivit en sanning att man blir högljudd, skränig och vinglig när man är full. Jag är övertygad om detta. Spanjorer har inga sådana ”förebilder” när de börjar dricka alkohol och lär sig aldrig det fyllebeteendet.

Inte ALLA, protesterar någon provocerat nu, är inte detta att dra alla nordbor över en kam? Jo, naturligtvis. Men fulla nordbor och fyllefester är ingenting ovanligt. Gå ut på stan en fredags- eller lördagskväll i Sverige, eller minns hur en vanlig midsommarafton eller kräftskiva ser ut. Hur det är i Spanien där många svenskar, tyskar och engelsmän bor har jag ingen aning om.

Det har hänt ett par gånger att personer som vi har besökt i Sverige har visat upp sina alkohollager efter att de har åkt färja. Sambon häpnar. Många stora flak med starköl, spritflaskor, vin och likörer. De säger att de ska ha det på fester. Att det räcker länge.
–De har köpt det för att dricka det, konstaterar sambon, och det stämmer ju, allt det där ska ju drickas upp.

Han själv älskar öl. Tycker att det är den godaste dryck som finns, endast jämförbar med ett riktigt gott rödvin. Därför köpte han en burk som såg intressant ut i taxfreebutiken. Han lockas dock inte av att köpa på sig ett lager. Han jämför det med min saltlakrits, och menar att om jag hade skåpet fullt av saltlakrits skulle jag äta av den tills den tog slut. Inte litegrann då och då, som när jag går till butiken för att köpa. Det är alltför sant, och därför har jag inte heller ett lager av saltlakrits.

Nu fick jag två askar finsk salmiak av min brors finska svärmor, och de askarna kommer inte att klara sig mer än max tre dagar.