Christer Strömholm (Stockholm, 1918-2002) är en praktiskt taget okänd fotograf i Spanien, trots flera besök och enastående svartvita verk, som inkluderar bilder av Guardia Civil, prostituerade, barn och amerikanska sjömän på Spaniens gator under Franco-eran. Enligt El País, kom Strömholm först till Spanien 1938, inte för att fotografera utan som budbärare för republikanerna under inbördeskriget, genom att korsa gränsen från Frankrike.

Spanien var en återkommande närvaro i hans liv från tidig ålder. År 1937 besökte han Paris under Världsutställningen och blev fascinerad av Picassos Guernica, vilket stärkte hans konstnärliga kallelse. Efter att ha återvänt till den franska huvudstaden 1947 för att studera vid Konstakademin, väcktes hans intresse för fotografi. Han mötte Cartier-Bresson och Brassaï, och likt dessa fotograferade han segment av väggar och reklamaffischer.

Strömholm drabbades av mörker i sitt liv, ett mörker som följde honom genom minnet av hans fars självmord när han var endast 16 år, en dålig relation med sin styvfar och deltagande i det spanska inbördeskriget, andra världskriget tillsammans med finländarna mot ryssarna och senare i Norge i motståndsrörelsen mot nazisterna. Dessa erfarenheter ledde till att han ofta höll sig för sig själv.

Efter andra världskriget blev Strömholm en del av den tyska fotografgruppen Fotoform, efterföljare till Bauhaus, där han utforskade experimentell fotografi. Hans resor ledde honom till många städer världen över, som Tokyo, Hiroshima, Calcutta, Nairobi, Los Angeles och New York, innan han återvände till Spanien som turistguide. Hans tredje besök i Spanien skedde 1962 tillsammans med sin vän poeten Lasse Söderberg, vilket resulterade i boken "Resa i svartvitt" som inte publicerades förrän 2013.

Strömholms fotografier från Spanien vid början av utställningen visar kraftfulla porträtt av barn han mötte på gatorna, ett återkommande tema i hans arbete. Han fotograferade också scener från Barri Xino i Barcelona, gator i Valencia och Palma, samt civilgardet, prostituerade och präster. Hans arbete kännetecknas av starka kontraster mellan ljus och mörker, och han definierade sitt skapande som "subjektiv dokumentärfotografi", även om bilderna ofta fungerar som en återspegling av hans eget förflutna.

Hans mest kända serie är "Place Blanche", om transvestiter och transsexuella i Paris, som han fotograferade med stor kärlek och respekt. Strömholm uppnådde slutligen erkännande i Sverige med utställningen "9 sekunder av mitt liv" på Moderna Museet i Stockholm 1986 och internationellt erkännande kom med Hasselbladpriset 1997. Han betraktade sitt arbete som skapandet av bilder snarare än fotografi, vilket han ägnade hela sitt liv åt.