Situationen i Spanien är så ovanlig att uppmärksamheten varit total kring ett internt beslut i ett litet katalanskt parti med blott tio mandat i regionalparlamentet. CUP har nyckeln till den nya regionalregeringen och trots att de strävar efter självständighet har de slutligen hållit vid sitt löfte att inte lyfta fram Artur Mas. Det är ett sällan skådat exempel på principfasthet, då det med all sannolikhet kommer att ligga separatisterna till last. Det mesta tyder nämligen på att separatisterna – främst Artur Mas – kommer att förlora sympatier i ett nyval.

CUP hade hamnat i en närmast ohållbar situation, där de var tvungna att välja mellan pest eller kolera. Pest var i det här fallet att stödja Artur Mas, som symboliserar korruptionen och nedskärningarna i den offentliga förvaltningen som CUP är radikala motståndare till. Kolera, som CUP i det här fallet valt, är att tvinga fram ett nyval där möjligheterna att uppnå ett självständigt Katalonien med all sannolikhet tynar bort.

På riksnivå är situationen minst lika låst som den föreföll på valnatten. Vågmästarrollen innehas i det här fallet av socialistpartiet PSOE, som skakas av sällan skådade interna schismer. Ena sidan stöder generalsekreteraren Pedro Sánchez och vill senarelägga PSOE:s årsstämma, för att underlätta regeringsförhandlingarna. Den kritiska sidan vill hålla stämman som planerat i februari och i den rösta fram andalusiska regionalpresidenten Susana Díaz som ny partiledare och samtidigt ny kandidat i ett väntat nyval.

Díaz har hittills legat lågt, men samtidigt kraftigt begränsat Sánchez spelrum genom att inte acceptera varken att Partido Popular tillåts bilda regering eller att PSOE söker ett samarbete med Podemos. Alternativet kan i det fallet inte vara annat än ett nyval.

Podemos-ledaren Pablo Iglesias har från första stund presenterat ett nästan oöverkomligt krav för ett samarbete, nämligen en folkomröstning i Katalonien om självstyre. Det beror delvis på att Iglesias är beroende av de tolv ledamöter som de erhållit i Katalonien men säkerligen också på att Podemos kallt räknar med att gynnas i ett troligt nyval.

Allt fler offentliga röster talar sig varma för en "storpakt" eller koncentrationsregering, som skulle inkludera både PP, PSOE och Ciudadanos. Det faktum att både institutioner som Internationella Valutafonden, EU-kommissionen och spanska näringslivet stöder denna lösning ger Podemos ytterligare vatten på deras kvarn, när de kritiserar "etablissemanget".

Vad som helst kan ske, men det allra troligaste är att vi får två nya viktiga val i Spanien de närmaste månaderna.