EU-valet blev ett väntat dråpslag för de två ledande partierna PP och PSOE. Nu återstår att se om de äntligen lär sig läxan och ser över både sina respektive strukturer och sin förhållning till makten. Spanjorerna är uppenbart trötta på den politiska pajkastningen, på korruptionsskandalerna och på åtstramningarna. Speciellt på att åtstramningarna konsekvent drabbar de svagaste, medan de rikaste ständigt blir ännu rikare.

Det som är anmärkningsvärt är som sagt att främlingsfientligheten i Spanien är obefintlig. Kontrasten är särskilt stor om man jämför med grannlandet Frankrike, där rasisterna fått en fjärdedel av rösterna. Det fanns visserligen en oro för att partier som representerar den spanska extremhögern skulle få ett uppsving i EU-valet, men så har inte varit fallet.

Spanjorerna har många skäl att vara missnöjda. Men trots nära sex miljoner arbetslösa är det få som skyller på invandringen. Kritiken riktas istället mot etablissemanget, främst det politiska men även det ekonomiska. Istället för att kräva stängda gränser och att utlänningar kastas ut visar en majoritet av spanjorerna stor omtanke för invandrarna. Flyktingströmmarna i Nordafrika är föremål för debatt, men främst om flyktingarnas situation. Regeringens beslut att frånta invandrare utan uppehållstillstånd offentligvård har kritiserats i hårda ordalag och mängder av frivilligorganisationer arbetar dagligen till förmån för de mest utsatta, spanjorer som invandrare.

Medan oron växer i Europa är tolkningen av det spanska valresultatet mestadels positiv. Utom för de etablerade partierna PP och PSOE vill säga. Särskilt spännande ska det bli att följa den nya uppstickaren Podemos ("Vi kan"), som bara funnits i fyra månader och som direkt lyckades knipa hela fem platser. Partiets grundfilosofi går i linje med missnöjesrörelsen 15-M och kanske har "The Spanish Revolution" funnit sin framtida struktur.