Varför blev det hästar?
Jo, det berodde på min far. Han var kavallerist under kriget och vi kom att bo nära K1 i Stockholm. Hans förälskelse i hästar överfördes till mig. Pappas häst hette Fantast. Sedan bestämde jag mig tidigt i livet för att bli konstnär. Vad var naturligare än att teckna och måla hästar? Jag minns min första lerklump som jag formade, det blev en ardennerhäst. Men som alltid när det handlar om utveckling tar det längre tid än man tänkt.

Hur lång tid tog denna utveckling?
Mina föräldrar tyckte att jag skulle bli läkare, så efter gymnasiet började jag läsa på Karolinska. Där träffade jag en professor och vi blev förälskade. Jag avbröt mina studier och följde honom till USA där han fick en forskartjänst.

Och din egen karriär?
Jag började på Art Academi i Washington men drogs mot heminredning och modedesign. Jag arbetade också som mannekäng och var föresten med att introducera Marimekko i USA.

Var tog dina konstnärsdrömmar vägen?
Arbetet med färg och form och olika material underhöll jag på fritiden. Jag målade också porträtt på beställning under min 16-åriga USA-tid. Och jag upptäckte att lera var mitt favoritmaterial. Tyvärr kunde jag inte fortsätta, eftersom jag fick eksem på händerna av leran. Men jag har tagit med några stengodsobjekt på utställningen, bland annat en väggrelief.

Och sedan?
Tillbaka i Sverige fortsatte jag att måla porträtt på beställning. Det var porträtt av både människor och hästar. Jag startade också hunduppfödning i Simrishamn och tränade hundar att klara olika krav. Jag vågar säga att jag blev verklig expert på speciellt collies-hundar.
När man lever nära djur som hundar och hästar, utvecklar man en förmåga till djup förståelse för djuren. Och det är den förståelsen som jag hoppas man ska upptäcka i mina målningar. Alla avbildade är ju egna personligheter. På utställningen finns både hästar och hundar.

Något mer som ger en bild av Karina Schriwer?
Känslan för djur har skapat många minnesbilder hos mig. Exempelvis den underbara synen jag fick i Sahara, där en ung ryttare klädd för fest, rider sitt arabiska fullblod i full karriär i öknen så sanden ryker. Kanske var han på väg till ett bröllop? Måhända sitt eget? I Saudiarabien var jag ett år och i Algeriet lika länge. Jag minns bland annat berberhästarna som bodde i bästa gemenskap med sina ryttare i deras tält.
En annan bild, av helt annan art är från Mijas. Jag stannade till vid en åsna, klappade den försiktigt och såg den djupt i ögonen. För några sekunder blev jag varse den bottenlösa förtvivlan denna åsna kände.

Karina Schriwers utställning ”Porträtt av fyrbenta vänner” har vernissage hos Club Nórdico i Fuengirola söndagen 6 mars klockan 19. Utställningen pågår 7-11 mars mellan klockan 11 och 15. Adressen är Calle María Vega Sanchez nr 9, i centrum av Fuengirola, mellan Kyrktorget och Plaza Braille.