För Pontus Hittrich har det varit en dröm att få segla på världens hav ända sedan han som sexåring började bygga fartyg med legoklossar.

Hustrun Christina hade väl egentligen inte drömt om ett liv till sjöss. Men när hon träffade Pontus så insåg hon att havet skulle komma att spela en stor roll i deras liv. Och det var hon som till sist drev på för att förverkliga äventyret.

- Egentligen hade vi tänkt vänta i ett år till med att segla iväg, tills alla barnen kommit ur blöjåldern. Men för något år sedan sa Christina att "vad väntar vi på, det är väl lika bra att göra det här nu", berättar Pontus.

Sedan gick allt fort. På internet hittade paret ett 22 år gammalt italienskt segelfartyg, tvåmastaren Blue Odyssey, som låg i Benalmádenas hamn. De flög ned till Solkusten och insåg att det 16,35 meter långa och 4,45 meter breda fartyget skulle passa perfekt. Fartyget har en salong, pentry, fyra kabiner och två toaletter.

I augusti 2001 köpte paret fartyget. I april 2002 sålde de huset hemma i Sverige och åkte ned till Benalmádena för att förbereda fartyget för världsomseglingen. Då hade familjen även sålt sitt taxiföretag.

Sedan dess har Christina och Pontus Hittrich seglat med sin tre små barn ombord. Costa del Sol, Costa Blanca, Mallorca, Marocko och Kanarieöarna har de hittills hunnit med. Sydkusten träffade familjen utanför Las Palmas.

- I mars seglar vi till Kap Verde-öarna. Därifrån fortsätter vi över till Brasilien. Sedan seglar vi norrut längs Sydamerikas kust och går vidare genom Panamakanalen.

Så ser i alla fall den planerade resrutten ut just nu.

- Men vi ändrar oss från den ena dagen till den andra. Det är ju det som är den stora fördelen med att ha den här friheten, att planerna går att ändra på, menar Pontus Hittrich.

Många som valt havet

Och tid finns det gott om.

- Vi har träffat folk som varit ute och seglat i 16 år och som har fött barn ombord. De har stannat upp längs vägen och arbetat i ett eller ett par år innan de fortsatt, berättar Christina Hittrich.

- Ja, i Arrecife på Lanzarote råkade vi på ett engelskt seglarpar som har en 16-årig son. De har legat där i 18 månader nu och ska ligga kvar med sin båt i två år till för att grabben ska kunna gå färdigt skolan, säger Pontus.

- De bor på båten. På morgnarna kör de in sonen till skolan i sin gummibåt och på eftermiddagarna hämtar de honom.

Så hur de ska lösa sina egna barns kommande skolgång är Christina och Pontus inte särskilt oroliga över.

- Från början kan vi själva undervisa dem. Det finns också många, även lärare, som till och med är beredda att betala för att få segla med världen runt.

Barnen har alla anpassat sig till livet ombord:

- För dem har det här blivit vardag, förklarar Pontus.

- Ja, de har mognat och vuxit upp snabbt. De trivs oerhört bra. Det här ger dem nyttiga erfarenheter för hela livet, menar Christina.

- En del tycker kanske att det är oansvarigt att segla med tre små barn. Men det är ju farligare att sätta sig i bilen och skjutsa barnen till dagis. Riskerna är betydligt större på vägarna, säger Pontus.

Familjen Hittrich var inte ensam ombord under den första delen av världsomseglin-gen. I Benalmádena smög en fripassagerare ombord ­ en stor skeppsråtta.

- Vi trodde att det var en liten mus, så vi placerade ut musfällor. Men på kvällarna när vi låg i kojen hörde vi hur den släpade omkring fällorna på däck. Och när vi tittade ut genom gardinerna så såg vi en stor råtta med lång svans, berättar Christina.

Råttan visade sig vara omöjlig att fånga in. När familjen lade till i Marocko klev en kattunge ombord. Den fick stanna kvar. En baktanke var att Oliver, som katten döptes till, skulle växa till sig och så småningom ta hand om råttan.

Nu blev det inte så. Oliver är kvar, men råttan är försvunnen.

- Förmodligen hoppade den över till en annan båt som vi låg långsides med i Las Palmas. I så fall är råttan på väg till Tanzania nu, skrattar Christina.

Shorts inte populära

Familjen har fått uppleva andra märkliga händelser och kulturkrockar. Som när de befann sig i Marocko och en man kom fram och erbjöd 1 200 kameler för familjens tre barn! Eller som när Christina gick i shorts första gången hon strosade omkring i Tanger:

- Det var inte populärt. En man blev jättearg. Han kom fram och skrek åt mig. Efter det hade jag alltid långbyxor iland.

Familjen Hittrich planerar att ligga ute på världens hav i fem år. Kanske längre. Mellan varven tänker de turas om att åka hem periodvis till Sverige och arbeta.

- Det här är väl en dröm som de flesta när någonstans, att på något sätt kunna slå sig loss från sitt ekorrhjul och ta sig iväg. Men lever ju bara en gång, säger Pontus.

Men tryggheten och pensionspoängen då?

- Jo, ibland funderar man över vad man har gjort. Det är klart. Men fördelarna överväger nackdelarna, anser Pontus Hittrich.

Och när seglingen en gång tar slut är det inte ens säkert att familjen flyttar tillbaka till Sverige.

- Man vet ju inte vad det är för Sverige man kommer hem till om fem år. Så vi får se. Kanske slår vi oss ned utomlands istället. Jag håller i alla fall hela tiden ögonen öppna för affärsidéer som kan gå att göra något av, förklarar Pontus.

Text: Robert Österlind

© Sydkusten Media S.A.