(Publicerad 2001-10-05) När United Airlines flight 175 flög in i den andra World Trade Center-skyskrapan satt Björn vid tv-apparaten i en lägenhet på Upper East Side, bara några kilometer därifrån. De hade nyligen blivit väckta av en bekant som på telefonsvararen uppmanade dem att slå på nyheterna. Liksom miljoner tv-tittare runt om i världen blev Björn och hans amerikanske värd vittnen till hur även det andra tornet träffades av ett passagerarplan. Bägge satt tysta.
– När vi först slog på tv:n talades det om att ett litet plan av en olyckshändelse flugit in i det första tornet. När även det andra tornet rammades blev vi förstummade.

Kvällen före vid WTC
Björn har svårt att samla tankarna när han försöker berätta om de dramatiska upplevelserna. Kvällen före hade han ätit på en restaurang inte långt från World Trade Center, i kvarteret TriBeCa och han hade sovit dåligt den natten.
– Det var ovanligt mycket sirener på gatorna. Fast då hade flygplanen fortfarande inte åkt in i byggnaderna...

Klockan var strax efter nio på morgonen när det andra planet flög in i World Trade Center. Björn och hans kamrat blev sittandes länge framför tv:n. Sedan fick de nog.
– Vi gick ner på en bar och tog några drinkar. Känslan var fruktansvärd och på gatan var alla chockade, de gick som zombies.

Samtliga ledande amerikanska tv-bolag sände endast nyheter i en vecka efter attacken. När Björn berättar märks det på hans faktauppgifter att han följt nyheterna noggrant. Han talar om antal saknade, om människor som kastat sig handlöst från skyskraporna och om brandmännen och poliserna som hyllas som hjältar.
–Jag tänker på brandmannen som syns på videon av den första flygkraschen. Han lever inte längre...

Tomma gator
Den första dagen var hela New Yorks befolkning chockad. Gatorna stod öde och endast trafik ut från Manhattan tilläts över Brooklyn Bridge. Många bunkrade livsmedel, inte så mycket av rädsla för en utdragen konflikt utan mer för att det troligtvis skulle dröja innan nya leveranser anlände.

Den andra dagen präglades av anhöriga som sökte försvunna vänner och familjemedlemmar. Bilder på dessa sattes upp runt hela staden.
– Först den tredje dagen började folk bli arga. Ilskan riktades mot terrorismen i allmänhet. Det var inte fråga om direkt rasism mot araber men min egen kompis bad att få kliva av en taxi när den muslimske chauffören vägrade att stänga av den arabiska musiken som han spelade.

Stickig plastlukt
Det fantastiska sensommarvädret kontrasterade med katastrofstämningen på Manhattan. De gynnsamma vindförhållandena gjorde att större delen av röken och dammet drog bort från staden. Först efter ett par dagar spred sig rök och en stickig plastlukt bland husen.

När Björn besöker New York gör han det främst för att besöka olika restauranger och studera nya rätter och trender. Resan brukar han förbereda ordentligt genom bland annat Internet. Samma kväll som attacken hade de bokat bord på en av Manhattans bättre restauranger och de valde att ta sig dit, efter att de bekräftat att restaurangen höll öppet.

På eftermiddagen hade tunnelbanan, som enda kommunala transportmedel, åter börjat rulla. Dock ej längre söderut än Times Square. Anledningen var att vibrationen från tågen ökade rasrisken på södra Manhattan.
– Restaurangen var nästan tom och stämningen var inte direkt upplyftande. Alla var skakade inte bara av attacken mot tvillingtornen utan även de många bombhot som ringdes in under hela dagen. Empire State Building fick utrymmas tre gånger och sammanlagt registrerades ett 90-tal bombhot.

Räddningsarbetet var svårt och mödosamt. Räddningspersonalen hyllades av allmänheten och även borgmästaren Rudolph Giuliani och guvernören George Pataki fick mycket beröm för sitt agerande under krisen.

Björn upplevede omedvetet de sista dagarna i New York före World Trade Center försvann. På fredagen hade han för första gången skådat tornen från havet och han minns speciellt hur några medpassagerare fick en vacker bild av tornen med siluetten av ett kyrktorn mittemellan.
– Visst har man ätit någon gång på "Windows of the World", restaurangen som låg högst upp i ett av tornen och som var berömd för sin vinkällare. De flaskorna ligger nu bokstavligen i källaren...

På lördagen, fem dagar efter attentatet, hade Björn sin återresa bokad med Air France, via Paris. Just den dagen återupprättades flygtrafiken och Björn var därför en av de första att lämna USA efter attacken. Två dagar efter hemkomsten hade han fortfarande inte hunnit smälta alla upplevelser.

New York reser sig
Björn är övertygad om att New York kommer att resa sig på nytt, även om själva röjningsarbetet kommer att ta minst sex månader. "The Show Must Go On". Ett exempel är att teatrarna på Broadway öppnade på nytt på fredagen, tre dagar efter attacken.
– Just nu känns det inte så lockande att resa dit igen. Men så småningom dyker det säkert upp nya restauranger och en och annan föreställning som gör att man återvänder till New York. Fast då kommer inte tornen att finnas kvar längre...